Ensam i Stockholm

Inlägget inehåller reklam för åhlens

image0

Här bor dom, kungens fina hästar. Galant, Consens, Nelson, Bolton och många fler. Jag gick där i närheten idag och var bara tvungen att gå dit, asså jag kunde ju inte gå in men ändå. När jag gick utanför dramaten slog det mig att det måste nog se ganska märkligt ut om det kom ett fyrspann körandes på bilvägen, jag har nämligen aldrig sett dem köra utan att jag har suttit på och åkt med. Jag saknar det otroligt mycket, att jobba där. Jag gick utanför Hovstallet och gick samma väg vi brukade köra om mornarna. Vist är det coolt ändå att trots att Stockholm är Sveriges huvudstad så finns det både skog, vatten och fält! Jag gick i alen mot djurgården där det i mina ögon ser ut som att vägen är byggd för hovstallets hästar och vagnar, det kan ju faktiskt vara möjligt att det är så, vem vet. Jag hade tänkt att jag skulle gå hela vägen ut på Rosendal men jag vände ganska fort och gick tillbaka.

Anledningen till att jag var där i närheten och gick skulle egentligen vara huvud ämnet i det här inlägget men men. Så här var det, jag skulle åka på öppen casting för en ungdoms serie som skulle gå på SVT. Jag tänkte att shit öppen casting och dom har gjort så här mycket reklam… det kommer bli mycket folk. Det skulle öppna kl 10 så jag åkte dit och var där kvart i 10. Det var kö ända ut på vägen, jag kunde knappt se stället där det skulle vara för att det var så mycket folk. Trots att jag var tidig så kom dom ut och sa att tyvärr kommer dom inte hinna casta alla, två personer framför mig fick vara med. Sen fick resten (inklusive mig) söka via internet…

P1120902

Sån är liksom branschen känns det som, en söker och söker och får ingenting men det är bara att fortsätta annars kommer du ju ingen stans. När jag var på väg där ifrån sedan såg jag flera grupper med ungdomar som var på väg dit. Jag ville liksom gå fram och säga typ ”det är ingen idé, dom tar inte in fler”. Ibland förlorar en nästan hoppet om att någonsin få någonting. Det känns helt hopplöst, jag är ändå så ful det är klart att de inte tar mig, jag är nog inte så bra som de säger de vill ju ändå inte ha mig. Fast  det är ju inte snygghet det handlar om! Det handlar om skådespeleri och vem som passar bäst för just den rollen! Fortsätt bara att söka till slut kommer den, den rollen de tycker passar dig. Det är nu det kommer till att jag ska skriva något i stil med ” tro på dig själv! Och framför allt tyck om dig själv” men jag vet inte. Ibland känns det bara som att sådana saker sänker självförtroendet för att en vet att en inte alltid klarar av att tro på sig själv och uppskatta den en är. Jag vet inte hur jag ska säga men jag tycker att det borde accepteras mera att må dåligt och inte alltid ha ett bra självförtroende. Själv skulle jag nog bli mera peppad på livet av att någon sa att det liksom var okej att vara som jag var, det skulle höja mitt självförtroende. Inte att någon kommer och säger att jag måsta lära mig att tycka att jag är bra. Så var bara dig själv!

Oj vänta nu, den där är ju också lite knepig. Det finns så många såna där uppmaningar som ska stärka och sånt som jag stör mig på. Tänk om en inte vet vem ev är då! Lev bara helt enkelt!

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>